Into my arms – The Interventionist
Orchestra
Flute 1
Flute 2 dbl. Piccolo
Oboe 1&2
Bb Clarinet 1
Bb Clarinet 2 dbl. Bass Clarinet
Bassoon 1
Bassoon 2 dbl. Contra Bassoon
2 Horns in F
2 Trumpets in C
Percussion (1 pl.)
– 2 Timpani (I&II)
– Gran Cassa
– Glocken Spiel
– Vibraphone (mallets & 2 bows)
– Tubular Bells
Violin I
Violin II
Viola
Violoncello
Double Bass (5-str.)
Program Note
First
An Australian Anthem, the Boatman’s call
A Song of simplicity, cautious but steady
An Ode to doubt and blessing,
A Future comfort for generations of listeners.
Then
An European answer
A Song of loss, plangent but steady
An Exploration of the mysterious regions of our memory
A Hymn, to end a relationship, in C
A Commision by, and Dedication to L
Duration
6 min.
Bakgrund
2012 blev jag kontaktad av en f.d vän – vi kan kalla honom L – med betoning på före detta eftersom han under några tumultartade år på 00-talet hade bytt sitt gamla liv som en genuint konstintresserad men ekonomiskt trängd lokal gallerist mot en mingeltillvaro med bubbel och ett visitkort med texten Concept Designer. Mitt bland alla färska snittar bestod trots allt konstintresset, och nu med pengar på kontot sökte han upp gamla bekanta som han ville köpa verk av; såväl bildkonst som kortfilmer och musik. Väl medveten om mitt arbete med att filtrera/infiltrera min musik med musik från andra genrer (Tom Waits, The Waterboys, Skip James) och tidsperioder (Vivaldi, Schubert) beställde han en samtida vridning av Nick Caves ”into my arms”.
Trots vår ömsesidiga fascination för denne artist visade sig inbördes tycke och smak variera betänkligt, det var nämligen med en viss besvikelse som jag tvingades konfrontera en låt ur denna enorma arsenal som för mig under alla år verkat ha cementerat sin plats väldigt långt ner på min privata spellista. När L i tillägg till detta märkliga val av låt fann sin instrumentering i harpa, celesta, piano, vibrafon och kontrabas undrade jag om han kanske var slugare än vad jag tänkt och medvetet vill ställa mig på prov.
Oavsett de initiala tveksamheterna blev L glad och nöjd för sitt partitur och jag lovade att höra av mig om denna besynnerliga kvintettformation skulle kunna bli aktuell för ett framförande. Därefter föll – likt originalet – även min version i glömska tills namnet Västerås dök upp på skärmen under vårens pandemitider. Jag hade en teaterpremiär i Norge framför mig i början av september men den musiken var klar och ivägsänd, vilket fick mig att gräva bland gömmor och fann att den här musiken i alla fall passade in durationsmässigt.
Det har varit intressant att interventionera i sin egen musik med ett känslomässigt kapital som berör avslut, transformation och pånyttfödelse. Strukturellt är min version tredelad i en slags sonatform med en codasvans som är utarbetad efter en idé om att följa originalets vers, refräng, bridge + coda. Trots ny orkestrering och en rejäl omarbetning finns både refrängmelodin och det avslutande C-durackordet kvar.
Text
(N. Cave, 2001)
I don’t believe in an interventionist God
But I know, darling, that you do
But if I did I would kneel and ask him
Not to intervene when it came to you
Not to touch a hair on your head
To leave you as you are
And if He felt He had to direct you
Then direct you into my arms
And I don’t believe in the existence of angels
But looking at you I wonder if that’s true
But if I did I would summon them together
And ask them to watch over you
To each burn a candle for you
To make bright and clear your path
And to walk, like Christ, in grace and love
And guide you into my arms
But I believe in Love
And I know that you do too
And I believe in some kind of path
That we can walk down, me and you
So keep your candles burning
And make her journey bright and pure
That she will keep returning
Always and evermore
Into my arms, O Lord
Links